Torsdagar brukar vi gå ut, ungefär som till Stockholms i Uppsala. Veckan är snart över och beroende på belastning och studiesituation dricker man eller inte. Ni fattar. Idag yrkades det att vi skulle besöka en 'sports bar' som är ungefär som en biljardhall, fast med DJ och dansgolv... och femton storbildsskärmar som visar baseball och reklam. Hela åbäket låg dessutom 20 minuters bilresa från campuset, så det var upplagt för trafikonykterhet. Varför då inte ta tillfället att röka på också? Gärna både på dit-och hemvägen? 20-minuters-resan blev åtminstone en kvart längre eftersom vår glade chaufför inte... hittade. Fast han bott i trakten och säkerligen varit på baren ett otal gånger. Robert de Niro i Jackie Brown, någon? Det var ganska tydligt att knarket påverkade körningen dessutom, man fick påpeka att här kommer det en trottoar och så vidare.
Min franske vän Jean-Luc distraherade från obehaget genom att berätta hur han, på väg till skiftet på sitt arbete klockan halv fyra, brukade köra tvåhundrafemti kilometer i timmen inågot halvsovande tillstånd. "It is so fun because when you pass the trucks, it looks like they're standing still". Intressant, måste prövas.
Och för er som inte känner mig - jag rökte inte själv. Jag använder inte knark. Men jag har en lättare huvudvärk.
Imorgon New York.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment