Boston

Jomenvisst: ny vecka, nya äventyr. Jag fortsätter den galet retroaktiva rapporteringen från våra begivenheter med förra helgens evenemang - dagstripp till Boston! Utflykten arrangerades av Department for International Studies and Programs, DISP, och följaktligen var deltagarna nästan uteslutande utbytesstudenter. Okristligt tidigt på lördagsmorgonen packades hela skaran utbölingar in i två bussar som sedan styrde kosan mot staden där självständighetsförklaringen lästes upp för första gången 1776. Många, inklusive undertecknad, använde tiden på bussen till att sova.

Det var påtagligt att folk inte var så pålästa om vad man bör göra när man är i Boston. Nordöstra hörnet av USA domineras ju "lite lätt" av New York där man kan gå snitslad bana mellan turistmål som alla i sig är världsattraktioner. Vad finns att se i tepartystaden? Var ligger den egentligen? Hur många människor bor där? Till viss del återstod de här frågorna fortfarande att besvara när vi kom hem. Jag kände mig som en ignorant... turist. Nu vet jag dock bättre!

Boston den östligaste av USA:s stora städer, huvudstad i delstaten Massachusetts. Den har varit och är fortfarande en viktig hamnstad med särskilt stor betydelse under landets formativa och expansiva period (1750 till 1850, ungefär). Idag har staden ungefär tre miljoner invånare inom "the metropolitan area" och 600000 i stadskärnan. Det finns en rad betydelsefulla byggnader att se, det en gång flytande muséet USS Constitution, hamnen, den puttriga parken Boston Common, arenor för Red Sox (baseball) och Bruins (ishockey) där det senare laget var ett av de ursprungliga sex som startade NHL, bra med shopping och nattliv enligt obekräftade uppgifter. Det sistnämnda hann vi tyvärr inte undersöka eftersom bussen tillbaka till Storrs gick klockan sju på kvällen.

Som lämlar strömmade vi av bussen och flockades kring de få kartor som fanns. Mer eller mindre på måfå rörde vi oss mot det vi trodde var mitten av hela konkarongen. Vips hamnade vi på Quincy Market som närmast kan liknas vid kungs- eller hötorgshallen. Mat mat mat, i olika utföranden. Ingen av oss var överdrivet hungrig så det blev på sin höjd en smörgås att ta med. I ett ställ hittade vi gratiskartor som vi bestyckade oss med, och mitt kontrollbehov/fasta grepp om den egna kartan resulterade snart i ett litet följe av människor som trodde att jag visste vad jag höll på med. Helt plötsligt var det tio viljor som skulle kombineras - ohållbart. Det var bara att trycka ner huvudet mellan axlarna och bli otrevlig: nu tittar jag på det jag vill se, förflyttar mig på det sätt jag finner lämpligt, och passar inte det får ni sköta er själva. Vilken befrielse! Vi blev i alla fall nio personer som hattade runt men vi lyckades dela på oss lite smidigt senare.

Vi tog tunnelbanan till Newbury Street som visade sig vara en väldigt mysig butiksgata med såväl små independentaffärer som större kedjor och modehus. Allt i ett format av två/trevånings souterrain-radhus med "en halvtrappa upp, en halvtrappa ner"-fasader. Påminde om vissa kvarter i London. Det charmigaste av allt var att om man tog en tvärgata till vänster hamnade man vid foten av en skyskrapa, en tvärgata till höger vid en lummig boulevard med bostadshus. Boston var pittoreskt, men med en skyline. Stort i det lilla, litet i det stora. Ja och nej, om man säger. Haha.

Jag och Jean-Luc blev sugna på att pröva en "duck tour" - amfibiebåtbils-sightseeing. Turistigt, ja, men det var faktiskt väldigt underhållande och man fick oöverträffade fotomöjligheter när man blickade in mot staden från hamnen. Innan vi klev på ankan promenerade vi över halva stan, genom nämnda park (där det pågick en legalize-it-konsert) och lite annat. Vi hann inte med så många distinkta aktiviteter och de självklara landmärkena duggade inte så tätt som i NY, men det kändes ändå som om vi täckte en stor del av centrala Boston bara genom att promenera ett par timmar. Hanterbart!

Duck touren är svår att återge på något spännande sätt... efter ungefär femhundra meter gick vår båtbil sönder så vi var tvungna att byta. Inte så konstigt kanske med tanke på att åbäkena byggdes 1943, inför invasionen i Normandie. I övrigt var det rundvisning enligt universell modell.

Tillbaka från plaskdammen började tiden bli knapp och vi fick skynda oss lite för att hinna äta innan bussen avgick. Inget spektakulärt där heller - inte för att allt jag skriver eller gör måste vara det men detta var ett restaurangbesök i mängden.

Som vanligt avslutar jag med lite bilder (i mindre format då det blev ganska många), inga filmer denna gång. Jag tror jag ska försöka ta tag i mina små projekt att dokumentera campus här, så ni får en känsla även för hur vardagen ser ut. Denna helg spenderades mestadels ensam, studerandes, då folk åkte iväg till höger och vänster. Jon och fem tyskar åkte till Washington DC men jag var inte helt sugen på 8+8 timmars bilkörning så jag avstod från att följa med. Nästa helg är det två större fester inplanerade som kanske kommer dokumenteras (det verkar inte falla alla i smaken =) ) och ytterligare en vecka framåt har vi ytterligare ett New York-besök. Längre än så är inte planerat i nuläget men jag skulle vilja besöka såväl Philadelphia och Washington, och Boston en gång till. Vi får se.

Tills vidare!

David

Var är vi? Vart ska vi? Kan någon se min kontaktlins?

Jean-Luc (Frankrike). Mycket trevlig och skön kille. Fotogenique.

Quincy Market.

Kalla kriget gör sig påmint, det här var den första skylten av sitt slag som jag sett under hela vistelsen.

Therese något bakåtlutande fototeknik strävar att balansera tyngden av kameran, en Hasselbladh digital anno 1979. Det finns faktiskt en display att titta i, men det faller inte i smaken.

Banbrytande interiörfotografi innen i Quincy Market

"...99, 100! Nu kommer jag!" Äh, fan vad dåligt... men folktomt var det.

Vi hade ingen vidare tur med vädret. Från balkongen på tegelhuset med det förgyllda taket lästes självständighetsförklaringen upp.

Jo, det är två olika hus.

Demonstration i Boston Common

Old City Hall.

Knarkarfestival (grovt generaliserat).

Out of order, på grund av vädret. Jag skulle nog inte åkt ändå, dammen var minimal.

George Washington. The man, the myth, the legend. Av mina kurser har jag förstått vilket oerhört inflytande denna man haft på all Amerikansk politik, och vilken prestige han åtnjöt under sin levnadstid.

Sitting ducks.

"Pretend you're in Guantanamo! Think orange!" Egan (Korea) och Therese går in för uppgiften, Hoyoon ser lätt oförstående ut.

Boston från hamnen. Nu hade vädret klarnat upp.

Lite skyline.

Det är uppenbarligen obligatoriskt med "original" som guider.

Banbrytande exteriörfoto under någon bro.

"I'm sleepy". Och kallt var det. Bittersweet duckride.

Tjabba tjena hallå. Skönt med halsduk.