New York

Det är inte mästerbloggaren ni har att göra med direkt, det borde väl inte vara någon nyhet vid det här laget. På hur många sätt kan man egentligen ursäkta sig för sin dåliga inläggsfrekvens? Jag börjar närma mig den bortre gränsen känns det som, idéerna tar slut. Men det är vid tid och inte lust som bloggbegränsningen ligger, vilket är bra. I varje fall.

Helgen 8:e-9:e spenderades mycket hektiskt i New York med Jon, Therese (båda SE) och Denise (Singapore). Vi åkte fredag klockan två från Storrs med buss, och anlände NY Port Authority (i höjd med Times Square) ungefär klockan sex efter byte i Hartford. Därifrån förflyttade vi oss per tunnelbana och taxi till financial district och vårt hotell. Denise var helt spattig av skräckblandad glädje och Jon verkade också smått stressad av hela fenomenet. Jag var den enda i sällskapet som varit där tidigare, så jag fick agera reseledare då jag hade en något bättre uppfattning om avstånd, priser för transport etc. Vi tog rummet, som på grund av sen bokning och dåligt urval var tämligen i överkant för oss, i besittning och åt middag på en påtagligt heltom italienare i det närmaste kvarteret medan vi inväntade Therese. På grund av föreläsning hade hon tagit en senare buss och gjorde sällskap med Jean-Luc som skulle bo hos några släktingar (varför har inte jag det?).

Här blev det problem direkt, på grund av ett ganska osannolikt misstag. Vårt hotell låg på West End 85 och Jean-Lucs släktingar bodde på 86th West Street, och om man läser någon av siffer-gat-kombinationerna i fel ordning får man lätt intrycket av att dessa två platser ligger väldigt nära varandra. I själva verket ligger West End på Manhattans sydspets, ungefär vid ground zero, och 86th West på den övre halvan av Central Park. Följaktligen började Therese sin vistelse i staden Staden (med allt vad det innebär av otrygghet) med att åka tunnelbana hundra kvarter åt helt fel håll. Jean-Luc var dock en exemplarisk gentleman och medmänniska och sällskapade Therese hela vägen tillbaka för att sedan återvända upp till sig. Stort!

Under tiden hade jag, Jon och Denise placerat oss på hotellets bar där vi mest satt och tittade på baseball och amerikansk fotboll. Hittills har jag bara stött på ett utskänkningsställe som inte visar dessa sporter på ett antal bildskärmar i lokalen, och till dessa räknar jag även klubbar dit man går för att dansa. Underligt. När Therese småningom droppade in styrde vi kosan mot SoHo/Greenwich Village där vi fått tips om att det skulle finnas klubbar. Efter en del dividerande hamnade vi på ett funk/rockställe med ett grymt liveband. Det var väldigt roligt även om det inte direkt beretts plats att dansa. Och man hajade faktiskt till lite när det skreks "Do we got anyone from Brooklyn here? from Harlem? from the Bronx?" och så vidare. Då är man i New York på riktigt, man sitter inte på någon svindyr sightseeingtripp med femtio kineser och tjugotre tyskar.

Kvällen blev ganska kort eftersom vi alla var trötta, och vi var tillbaka på hotellet innan klockan slagit två. Duschade och la oss.

Upp som en stålfjäder, tidigt (nåja, halv nio), ut och äta frukost. Ta inte både pannkaka/bacon och en stor äggbagel, säger jag bara. För mycket mat. I alla fall, tunnelbana till Union Square där vi började vårt flanerande. Planen var oerhört strömlinjeformad sightseeing längs med Broadway och vi lyckades under dagen pricka in ganska många av de givna målen. Från Union Square, där det för övrigt pågick en ganska omfattande helgmarknad, till Flatiron, Madison Square Park (med en kort avstickare till dito Garden) och Times Square. Glodde lite där och la särskilt märke till Reuters och Nasdaq som jag inte fäst mig vid tidigare. Det visade sig att 7th avenue var avspärrad ända från Times Square till Central Park (~15 kvarter) för någon enorm gatumarknad där det såldes fet mat och spågummetjänster. Bland annat, det fanns lite slipsar också.

Vi letade oss i sakta mak fram till den Subway där jag åt lunch senaste gången och införskaffade varsin macka. Promenerade upp genom halva Central Park och passade på att titta till Strawberry Fields och Swedish Cottage innan vi slog oss ner bakom en baseballpitch vid great lawn. Där intog vi matsäcken och unnade oss en kvarts vila innan vi stressade vidare till Metropolitan Museum of Art. Det stället är helt enormt, jag tappade bort mig direkt trots att jag har ett mycket medelgott lokalsinne. Vi betade av antik grekisk och romersk konst liksom lite afrikansk dito innan vi kom till den moderna konsten som var behållningen för mig. Jag tycker faktiskt att det är roligt, tro det eller ej.

Klara med den kolossen begav vi oss nedåt fifth avenue där vi på mitt initiativ besökte Apple Store. Det var en oväntad succé, den galna kommersen och hetsen gjorde stort intryck tror jag. Någon högteknologi köpte vi dock inte. Ute i smogen och kladdet igen rusade vi igenom några überfashionbutiker som vi inköpsmässigt unisont ratade och därefter var det dags att bege sig hemåt. Snabb dusch och intensivvila på rummet innan vi mötte upp med Jean-Luc för middag på Chez Jacqueline i SoHo. Mycket gott, jag tog en skaldjurspasta som var både generöst och flitigt tillagad.

Jean-Luc ville av förståeliga skäl inte utstanna hans välkommen (älskar raka översättningar) hos släktingarna så han lämnade oss tyvärr efter middagen. De glada svenskarna och den glada singaporeanskan fortsatte vidare till Culture Club, eller Couture Club som Denise fick för sig att den hette. Där spelades det åttio- och nittiotalsmusik på stundtals störande volym men det var ett jävla drag så vi förlät det. Efter några dagar slutade öronen att ringa också så det var ju bra!

Hem vid tvåtiden eftersom Denise kroknade betänkligt, dusch, sömn.

Stålfjäder, skippa frukost, för nu brann det i knutarna. "Så mycket som möjligt" av Lower Manhattan skulle orkas med innan bussen avgick klockan två. Vi delade på oss - jag, Therese och Jean-Luc styrde kosan mot Chinatown och Little Italy medan Jon och Denise hattade runt kring ground zero där det finns lite outletbutiker. Vår lilla trio åt lunch i Little Italy, av en slump på exakt samma ställe som jag åt med mor och bror förra året. Den här gången tog jag inte tre formaggio och lyckades därmed klara av hela min pizza.

Mer än så hanns egentligen inte med innan vi var tvungna att kasta oss iväg till bussen. Hela trippen blev grymt hastig och eftersom jag sett det mesta var det ju inte så mycket nytt (avd. tautologikern) och vi hade mindre än två fulla dygn på plats. Men det var riktigt roligt att komma ut i nattlivet, den sidan av staden känns inte lika turistavpassad som resten ibland kan göra. Och jag insåg att den roligaste shoppingen inte är fifth utan småbutikerna i SoHo, så dit tänker jag definitivt bege mig nästa gång. En sak som störde lite var hur mycket våra idéer om aktiviteter och turistmål skilde sig åt - det är väldigt svårt att kombinera fyra viljor. Och då hade jag ändå fördelen av att kunna styra sightseeingen lite. Annars är nog det optimala att strosa omkring två och två eller tre och tre, med någon eller några som har en väldigt snarlik uppfattning om vad som ska göras.

Nu ska jag skärpa mig med bloggandet. Ni har en redogörelse för Boston (som alltså besöktes idag lördag) innan nästa helg. Avslutar med lite bilder och filmer (tog tyvärr inte med mig den riktiga kameran ut på klubben, och mobilfilmerna är ganska sega).

David

Glad att vara i New York? Njae. Euforisk snarare. Jon och Denise.

Studentlyan.

Fortfarande någorlunda euforisk, men var är Therese? Välbesökt italiensk restaurang.

Utsikt från hotellfönstret åt nordväst. Fasaden med den gigantiska flaggan vetter mot ground zero.

Tunnelbanan, vår "hemstation". Högtalarsystemet i vagnarna är helt värdelöst och det går inte att höra ett skvatt, så när vi skulle hem från långpromenaden på lördagen befann vi oss helt plötsligt påväg ut till Brooklyn. Tydligen betydde raspet vi hörde strax innan att tåget omdirigerats. Jon, Therese och Denise.

Flatiron

Framför Madison Square Garden (eller i alla fall ett hus som det står Madison Square Garden på. Själva arenan ligger faktiskt ett par kvarter till vänster om mig, men bär inga speciella kännetecken. Därför fotade vi här istället.)

Times Square söderut.

Times Square söderut, nu sett från den avspärrade sjunde avenyn.

En stund för eftertanke i Strawberry Fields. Smickrande bild förresten.

Tjolahopp. Tjolahej.

Med en bättre kamera och fotograf kunde den här bilden blivit riktigt ball. Nu är bara motivet och idén OK.


På nittiotalet visste de minsann hur man gör musik. Grundbulten är smurfsången, tror jag.

Little Italy. Det är lustigt hur stor skillnad det är mellan näringsliven i Chinatown och Little Italy. I det förra säljer man piratkopior i största allmänhet, i det senare driver man restaurang.

"Älskling, din mat kallnar..."
"Jamen den dokumenteras ju i HD! Se lite lyckligare ut förresten..."
Jag hade en mycket roligare bildtext till den här bilden tidigare men den glömde jag bort. Situationen är dock rätt kul i sig själv, han började med att panorera upp från sin egen tallrik till hustrun. Ja se turister!